Ett ljus i mörkret

2010 är här och det känns som att jag står på ett högt berg och tittar ner på världen. Vad för detta år med sig? undrar jag. I 23 år har jag arbetat med att hjälpa människor att hitta sin balans i livet. Varje år har varit en utmaning av varierat slag. Vad jag har märkt är att december ofta har varit en mörkrets månad både för mig men ofta för många andra människor. Idag är min födelsedag och det innebär också att jag nummerlogiskt går in i en ny energi. Snart är det också kinesiskt nytt år, nytt djur, nytt element. Det är mycket som händer med energierna just nu. Pluto har gått in Stenbocken och kommer att stanna där i många, långa år.

Frågan kvarstår, vad vill 2010 ge till oss här på jorden?

Jag försänkte mig i djup meditation och gjorde en liten själsresa. I skogen hittade jag en gammal mossbeklädd koja och jag knackade på dörren. En liten, liten gumma öppnade dörren och tittade på mig med plirande ögon. Hon släppte in mig i sin lilla stuga och jag var tvungen att krympa mig för att komma in. Gumman satte sig i sin gungstol och rökte på sin pipa. i den öppna spisen stod en gryta och kokade. "Jordmor jag har kommit för att be dig om att ge mig ett tecken för vad det här året kommer att innebära för mig. Ge mig något är du snäll? bad jag henne. Hon började röra i grytan som om svaret fanns där och jag väntade tålmodigt fast jag fick inget svar. Istället gav hon mig en ask som jag öppnade. I den fanns en diamantring, hmm tänkte jag, ska jag gifta mig? Jag tog på mig ringen och plötsligt förvandlades mina kläder till vita tyllkjolar så jag såg ut som en prinsessa eller nåt åt det hållet. Utan att fatta något tackade jag för gåvan och gav mig iväg vidare i skogen. Nerbäddad i jorden grävde jag upp en liten kista med en gigantisk himlaportens nyckel, den var säkert 3 dm lång. Ok ok, tänkte jag. Den blir tung att bära. En varg smög sig på mig och tillsammans satte vi oss på en kulle och tittade på månen. Han sa inget men jag förstod att månen var den dära himmelska porten jag skulle åka upp till. Där hittade jag en port och jag gick i härligheten. Satte mig jämte Gud och väntade på ett svar. Vad skulle detta år innebära för mig? Allt var ljust och skönt däruppe, och då slog det mig att därnere gick människor i smärta och svårmod.

Då kom svaret, Hopp! Människor behöver hopp, för de ser bara mörkret och hopp är ljuset som kan befria dom från sitt svårmod.

Jag flög tillbaka till mitt lilla berg och tittade ut över jorden. Om jag tänder en liten eld här uppe kanske människor ser det och hittar ut ur röken, dimman, mayan, illusionen av mörker.

Så kom jag på att starta en blogg kunde vara elden på berget som kunde ge människor hopp.